01/1999

Det va' jag som höll en spegel, en spegel höll jag ner.
Och allting som ni såg där, va sånt ni ville se.
Glöm allting som ni lärt er, glöm allting, det va' fel.
Alla namnen som ni gett mig, alla namnen som ni skrev.

Det är ni som är dom konstiga, det är jag som är normal.
Det är ni som är dom konstiga, det är ni som är som jag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0